Många niondeklassare vet vad de ska göra för att må bra – men en del lyckas ändå inte leva så. Därför bör hälsoundervisningen se olika ut för olika elever, menar idrottsläraren Annika Ahlberg.
Varför har du studerat just hälsodelen av ämnet idrott och hälsa?
– Den är mindre tydlig och konkret än idrottsbiten. Som lärare tycker jag att det är lite klurigt att veta hur hälsoundervisningen ska bedrivas för att engagera eleverna.
Så vad är det du har gjort?
– Det kändes naturligt att vända sig till eleverna för att få veta hur de tänker. Jag frågade 69 niondeklassare vad de menar med hälsa och vilket förhållningssätt de har till den egna hälsan. Svaren har jag sedan kopplat till undervisningen, för att den ska kunna bli bättre.
Vad säger eleverna att hälsa är?
– Vad gäller det rent fysiska talar de om nyttan av träning, bra kost, vila, att vara utomhus, att undvika det som är ohälsosamt och att inte stressa. Psykiskt tycker de att det är centralt att tro på sig själv och att hitta aktiviteter som passar just dem. Till det sociala hör att ha vänner och få stöd av familjen. De ger mogna svar och deras kunskap är över lag mycket god.
Vad har de för förhållningssätt till den egna hälsan?
– De flesta, men inte alla, kan sorteras in i tre grupper: de pressade, de trygga och de spontana.
– De pressade känner att tiden inte räcker till. De vill lyckas i skolan, ha en snygg och vältränad kropp och vara populära. De har svårt att slappna av och tycka att de duger. Mellan raderna kan jag läsa att deras självbild inte är så god. En säger att det är svårt att vara bäst i allt, och så är det ju.
– De trygga tycks också vara mycket studiemotiverade, men de har metoder för att hantera tillvaron så den inte går över styr. De har bättre självkänsla och är nöjda med sina prestationer och hur de har det.
– De spontana är den minsta gruppen. De gör det de känner för och så är det inte mer med det. De är nöjda. Hälsan bara funkar.
Vad får den här splittrade bilden för konsekvenser för undervisningen?
– Det kan vara bra att individualisera den, bland annat utifrån elevernas självbilder. Till exempel kan det paradoxalt nog ibland vara bättre att inte ge pressade elever mer detaljerad kunskap om kost och träning. Det blir bara ytterligare en sak för dem att hänga upp sig på och få ångest av.
Hur ska lärare göra?
– Det skulle jag gärna vilja veta! Det är lite lurigt hur man ska lägga upp och hinna med en individanpassad undervisning. Men ett sätt kan vara att skapa en dialog genom att be eleverna skriva ned sina tankar kring hälsa och vad de vill veta mer om. Då får de reflektera och lära känna sig själva – och läraren kan se vilken undervisning som behövs. Det vanligaste önskemålet bland eleverna i min studie är att få strategier för hur de olika hälsoaspekterna kan kombineras på ett balanserat sätt. För många är det också viktigt att diskutera rimligheten i olika hälsobudskap och skönhetsideal.
Sten Arndt