Svårt sätta likvärdiga betyg

– Mitt intresse för ämnet väcktes när jag började undervisa på högstadiet och skulle sätta betyg för första gången. Jag började prata med kollegor och titta på styrdokument och upptäckte att det var få som satte betyg efter det som stod i kriterierna, säger Izabela Seger.

Sedan förklarar hon att en av avsikterna med uppsatsen har varit att analysera möjligheter och svårigheter vid bedömning och betygssättning i samband med införandet av Lgr 11 och det nya betygssystemet. Men också att titta närmare på vilka förutsättningar som finns för att åstadkomma en så rättvis och likvärdig betygssättning som möjligt.

För att få svar på sina frågeställningar har hon djupintervjuat sex erfarna högstadielärare för att höra hur de resonerar och vilka dilemman de upplever i samband med betygssättningen.

En av ambitionernamed Lgr 11 var just att förenkla bedömningen för lärarna och göra den mer rättvis. Men lyckades man? Både ja och nej, visar Izabela Segers studie. I dag upplever lärarna att en av de största utmaningarna är att veta hur de olika förmågorna ska bedömas i relation till varandra. Numera kan en elev som är väldigt duktig rent rörelsemässigt få betyg B i idrott och hälsa, på grund av bristande taktkänsla på danslektionerna, eller dåliga resultat på teoriproven. Eleverna ska vara väldigt allsidiga, vilket lärarna tycker är bra, men det kräver en mer sammanhängande betygssättning.

– Många anser att det är svårt att väga samman de teoretiska kunskaperna med de praktiska.

Här behövs det bättre anvisningar om hur de olika förmågorna ska vägas i förhållande till varandra, säger hon och poängterar att svårigheten att få högsta betyg också behöver ses över.

Under intervjuerna framkom det att lärarna utgår från kursplanernas fyra centrala förmågor i idrott och hälsa i sitt bedömningsarbete. Rörelseförmågan har alltid varit, och är fortfarande, den förmåga som väger tyngst i betygssättningen. Den största förändringen i Lgr 11 är betoningen på förmågan att resonera kring hälsa och livsstil.

– Det är väldigt tidskrävande för lärarna som lägger ner mycket energi på att ta fram matriser och skriftliga inlämningsuppgifter för den teoretiska undervisningen. Tidigare gick lärare ofta mer på magkänsla och intuition. Men i dag måste elevernas prestationer dokumenteras in i minsta detalj.

Även förmågor som rör friluftsaktivitet och uteliv har lyfts fram i Lgr 11. Men här finns det ett stort behov av att hitta lämpliga aktiviteter och metoder för bedömning. Ofta begränsas den undervisningen till orientering. Den fjärde och sista centrala förmågan – att lära sig att förebygga skador och hantera nödsituationer – står inför samma problematik. De lektionerna tenderar att reduceras till hjärt-lungräddning.

Under intervjuerna blev det också tydligt att lärarna tycker att det är svårt att tolka de progressionsord som används i kunskapskraven för att beskriva betygsstegen. Där hittar man värdeord som till ”viss del”, ”relativt väl” och ”väl” som ska hjälpa lärarna att bedöma kvaliteten på en viss rörelse, exempelvis.

– De upplevs som väldigt diffusa och svåra att definiera. Även här krävs det bättre riktlinjer, säger hon.

Samtidigt beskrivs de nya kursplanerna och kunskapskriterierna som mer strukturerade än tidigare. Att gå från tre till fem betygssteg har förbättrat bedömningsarbetet, enligt de lärare som Izabela Seger har pratat med.

– De anser att det har lett till en mer grundläggande dokumentering av elevernas prestationer. Att sätta sig in i de nya kunskapskraven har varit tidskrävande, men lärarna tror att de får igen den tiden när de har fått mer rutin i arbetet.

Dokumentationen av elevernas progression görs ofta tillgänglig för både elever och föräldrar, vilket har gjort betygssättningen mer transparent.

– Eleverna har fått större förståelse för sina betyg och blivit mer medvetna om sitt lärande. Å andra sidan kan det leda till en dokumentation in absurdum, som riskerar att skapa stress och minska elevernas motivation eftersom de vet att de hela tiden blir bedömda, säger hon.

När Izabela Seger inledde sin studie trodde hon att Lgr 11 skulle ha åstadkommit en större likvärdighet i bedömningen än tidigare. Men icke. Och det förvånade henne, berättar hon.

– En orsak kan vara att det är långt från mål till praktik. Först ska kursplanerna och kunskapskraven tolkas av lärarna, sedan ska de realiseras i undervisningen för att slutligen betygsättas.

Hon tycker att hennes studier tydligt visar att lärare behöver mer utbildning inom området. Dels för att underlätta deras arbete men även, inte minst, för att öka likvärdigheten mellan skolorna.

– Alla elever måste få samma möjligheter. Men det är ett tidskrävande uppdrag som kräver ett kontinuerligt samarbete mellan lärare och inom skolor och kommuner.

Och det är just den typen av arbete som hon ska ägna halva sin arbetstid åt framöver, vid sidan av sin undervisning på Björkebyskolan i Järfälla. Izabela Seger var nämligen en av de första i Sverige att utnämnas till lektor i idrott och hälsa i samband med införandet av karriärtjänster.

– I mitt uppdrag som lektor ingår bland annat att höja elevernas måluppfyllelse genom att sammanföra lärare i kommunen och föra reflekterande samtal om likvärdig undervisning, bedömning och betygssättning, säger hon och tillägger att hon även är delaktig i Järfälla kommuns arbete med att ta fram formativa bedömningsmatriser i alla ämnen för årskurs 1–9, som ska läggas in i kommunens gemensamma lärplattform.

– Mitt mål och min förhoppning är att Järfälla ska bli en av landets ledande kommuner inom bedömning och betygssättning. Och att det arbetet ska leda till en större likvärdighet inom kommunen, säger Izabela Seger.